Spelverksamhet är dock inte bara underkastad gängse kommersiella villkor, som att tillgodose marknaden med en attraktiv produkt, utan även en tvetydig lotterilagsförordning.

Den första motreaktionen kom inom kort...

En ny lotterilag (1994:1000) trädde i kraft den 1 januari 1995. Den ersatte tidigare lotterilag (1982:1011) som varit gällande från den 1 januari 1983, delvis ändrad senast (1992:311), och som nu härmed upphörde att gälla.

Den tidigare lyhörda enheten Lotterinämnden för kontroll och tillsyn omorganiserades samtidigt med den nya lotterilagen till att bli en egen myndigheten, Lotteriinspektionen! Som egen myndighet tillkom betydligt större befogenheter och ambitioner. Det tillsattes tillika en mycket ambitiös Generaldirektör Lars Högdahl. Helt enligt vår uppfattning till att driva korståg mot privata spelaktörer. Vår tidigare goda samverkan från tiden med fd Lotterinämnden fick därefter inte samma positiva gehör.

Den nybildade Lotteriinspektionen tycktes anse som sin första högst prioriterade uppgift var att stoppa Lyckohjulet i bingohallarna - som anordnades till förmån för föreningslivet!! Myndigheten företräde uteslutande statens spelintressen och samverkan var ett fullständigt främmande begrepp. I sin iver och beslutsamhet inom den nybildade myndigheten att motverka vår verksamhet samt uppvisa konkret handlingskrft kom första attacken redan inom två månader.

I ett beslut den 27 februari 1995 meddelade Lotteriinspektionen, med stöd av 52 § lotterilagen, förbud för arrangör av bingospel i Stockholm att bedriva fortsatt spel på spelautomater med beteckningen ”Lyckohjulet”.

Beslutet var ingen överraskning för SALAB. Statliga Tipstjänst AB som hade tusentals färdiga värdeautomater från den amerikanska speltillverkaren IGT i lager kunde nu genom tilldelat monopol inleda sin etablering i restaurangmarknaden. Introduktionen var mycket långsam och måste betecknas som ett klart misslyckande! Enligt villkoren i koncessionen skall värdeautomaternas spel övervakas genom myndigheten via telenätet mot föreskriven kontrollterminal. Tipstjänst AB som saknade en fungerande kontrolldator kunde inte uppfylla kraven om en tillfredställande övervakande kontroll från Lotteriinspektionen.

Vi kunde samtidigt konstatera att Lyckohjulet måste vara typgodkänd av Lotteriinspektionen. För att kunna typgodkännas måste Lyckohjulet omdefinieras som värdeautomat. I det fall Lyckohjulet skulle typgodkännas som legala spelautomater, skulle dessa samtidigt per automatik direkt utgöra olagliga värdeautomater. Eftersom värdeautomater från den 15 juni 1995 endast var lagliga för statens egna bolag. Vår situation var ett klassiskt ”moment 22”. Bolaget medgavs inte förtsätta bedriva spelverksamhet med icke typgodkända spelautomater, men kunde inte heller typgodkänna dessa som värdeautomater! Vid den här tiden hade vår verksamhet växt och omfattade fler bingohallar i Stockholm. Inspektionen förespeglade Lyckohjulet i schack matt! Vi var tvungna att ta tjuren vid hornen!

Fyra berörda bingoallianser med Lyckohjulet överklagade beslutet från den 27 februari 1995 till länsrätten i Södermanlands län, där Lotteriinspektionen har sitt säte. Bingoallianserna fick nu en rättslig prövning i domstol. Avgörande för verksamheten var nu dom i mål nr 1787.

Länsrätten i Södermanlands län meddelade i sitt domslut i mål nr 1787 den 24 november 1995 att de biföll bingoalliansernas överklagande (!)

Första viktiga ronden mot Lotteriinspektionen tillföll SALAB och bingoallianserna. Domstolen grundade sin bedömning på definitionen av begreppet automatspel i 6 § lotterilagen. Där framgår att med automatspel avses spel på varuautomat, penningautomat, värdeautomat och skicklighetsautomat. Enligt lagtexten har dessa automater det gemensamt att vinst skall betalas ut av själva automaten. Men vinsten vid spel på Lyckohjulet betalas inte ut ur automaten utan av bingohallens kontrollanter. Länsrätten konstaterade därför att Lyckohjulet inte kan anses utgöra en sådan automat som åsyftas i 6 § lotterilagen.

Domslutet utvisade det helt avgörande om hur SALAB anordnande spel på Lyckohjul med manuell utbetalning.

Lotteriinspektionen överklagade inte beslutet, sannolikt därför att man ansåg att man inte hade behörighet att göra det (jfr. Regeringsrättens Årsbok 1972:60 och 63 samt 1989:47, se också Ragnemalm, H, Förvaltningsrättens grunder, 7 uppl. 1992 s 118).

Domen innebar att sidolotterier som anordnades i enlighet med den tidigare lagstiftningen (1982:1011) kunde bedrivas även i fortsättningen enligt den gällande lotterilagen (1994:1000). Lyckohjulets "vara eller inte vara" handlade således inte om tillämpning av 6 § lotterilagen. Föreningslivet fick tills vidare behålla sina välgörande intäkter ifrån våra populära Lyckohjul!

Lotteriinspektionen har i en skrivelse som inkom till Civildepartementet den 28 december 1995 gjort regeringen uppmärksam på den avgörande domen.

Verksamheten hade vunnit en betydande rättslig seger! Många bingohallar samt bingobranschens rikstäckande centralorganisation Swebico ville avvakta ett övertygande positivt domslut innan SALAB medgavs vidare etablering med Lyckohjulet. Nu kunde vi obegränsat vidga verksamheten över hela landet. SALAB hade produktionen klar och redan i början av 1996 var verksamheten rikstäckande!

SALAB hade framgångsrikt utformat, konstruerat, producerat och levererat! Bolaget opererade Lyckohjulet obegränsat med optimal logistik i en för närvarande helt öppen bingomarknad. Statens bolag hade ca 1000 VLT Värdeautomater placerade i restaurangmarknaden. Bingomarknaden var överlägset mer speleffektiv per automat.

Enskilda "Fortune wheels" Lyckohjulet omsatte i gynsamma installationer över 10 000 kronor per dag! Med en marknad bestående av närmare fyra tusen automater var det givetvis ett lönsamt mål för statens egna bolag!

Vi var samtidigt medvetna om att vår dominanta framgång skulle reflektera konkreta reaktioner från spelmarknadens övriga aktörer. En direkt reaktion var andra spelaktörer som försökte rida på domen. Ett stort välkänt svenskt spelbolag, kallar bolaget fortsättningsvis Lingonföretagen AB, bearbetade bingobranschen hårt och använde i vår mening mycket tvivelaktiga metoder för positionering och marknadsföring. Lingonföretagen AB hade bevakat vår verksamhet sedan tidigare och inväntade vår rättsliga seger innan de gick till attack! Vi var aldrig hotade och bibehöll en betydande marknadsandel på över 85%.

Begreppet sidolotterier var grunden för Lyckohjulets första och relativt komplicerade tekniska konstruktion, utformning och anordnande. Detta skulle förhoppningsvis utgöra ett visst hinder för en okontrollerad spridning inom spelmarknaden. Den bifallande domen från den 24 november 1995 gav dessvärre utrymme och uppenbart bränsle för andra aktörer inom spelmarknaden, inklusive Lingonföretagen AB, att agera mindre lagenligt.

SALAB etablerade Lyckohjulet med insikt om brist, till skillnad mot brist på insikt, i lotterilagens direktiv. Det var ett avgörande motsattsförhållande till övriga aktörer i spelmarknaden!

Verksamhetens konkreta hot var således inte att förlora eventuella marknadsandelar i konkurrens med andra spelbolag. Det uppenbara missbruket från mindre nogräknade spelbolag att inte anordna spelformen strategiskt korrekt i enlighet med SALAB:s utforming och lotterilagstiftningens direktiv undergrävde däremot vår solida verksamhet med Lyckohjulet.

Diverse "copy cats" av Lyckohjulet etablerades runt om i Sverige utan att utgöra (1) sidolotteri utan att (2) generera föreningsbidrag och med mycket (3) aggressiva vinstplaner upp till 5000 kronor eller mer! Lotterilagen medgav en maxvinst av 120 kronor. Således tre fel av tre!

Den förestående osunda utvecklingen riskerade tiden för Lyckohjulens legala livslängd.

Helt uppenbart ansåg det statliga Tipstjänst AB att spelen utgjorde en allt för stark konkurrens mot de nya värdeautomaterna. Koncessionen medgav Tipstjänst AB att placera ut fem till sju tusen värdeautomater i restaurangmiljö med alkoholutskänkning. Hela den svenska spelmarknaden sorterar och regleras under Lotterilagstiftningen. Lotteriinspektionen är tillstånds- och tillsynsmyndighet.

Lyckohjulsverksamhet som sidolotterier i samband med bingospel utgjorde en isolerad och försumbar andel av den totala spelmarknaden. Bingospelverksamheten i Sverige är en begränsad och reglerad med ett hundratal bingohallar med god kontroll genom av Länsstyrelsen förordnade spelkontrollanter. Det spel vi etablerade tillföll Sveriges bingoallianser och inkräktade inte på Tipstjänst AB etablering av värdeautomater i restaurangmiljö. Spel på värdeautomater fick endast anordnas i restauranger med utskänkningstillstånd för alkohol. En potentiell marknad av närmare sju tusen restauranger. Den Svenska statliga modellen med spel och sprit i kombination väckte givetvis frågetecken i många andra EU länder. Som exempel kan nämnas Holland där spel och alkoholkonsumtion i kombination var förbjudet.

Lotteriinspektionen gick statliga Tiptjänst AB:s ärende och tillskrev nu regeringen om ytterliggare en lagförändring för att kunna stoppa verksamheten med Lyckohjulet. För att kunna motivera en lagförändring måste Lotteriinspektionen kunna påvisa verksamhetens negativa konsekvenser i spelmarknaden. Beskrivs närmare i Kapitel II.

Lotteriinspektionen skall, som åligger alla myndigheter, hantera och sprida saklig information med största urskiljning fullständigt opartisk och givetvis med sanningen överrensstämmande. Allt annat är att betrakta som vårdslöst myndighetsutövande, uppsåtligen eller genom oaktamhet som det brukar framställas mot privata näringsidkare. Jag vill hänvisa till lotteriinspektionens desinformerande utspel under hösten 1995. Artikel i Svenska Dagbladet 6 december 1995 inför voteringen i riksdagen angående nya lagförslaget.

Eftersom Lyckohjulen endast bedrevs i en mycket begränsad form, var reglerad och kontrollerad i Bingohallarna, förelåg inte de risker och konsekvenser Lotteriinspektionen utmålade i sin iver att osakligt misskreditera verksamheten. Dessutom var spelen till förmån för många idrottsföreningar. Att verksamheten anordnades till förmån för föreningslivet var dessutom en lagrättslig förutsättning enligt den SOU som var startskottet för SALAB och för spelformen Lyckohjulets bedrivande.

Under 1996 bidrog Lyckohjulen med över 100 miljoner kronor i reda nettopengar i direkta bidrag till behövande idrottsföreningar.

Ett talande exempel är Djurgårdens IF Ungdomsförbund, en av tusentals mottagande föreningar, som i nedan brev uttrycker en målande tacksamhet.

Det var dock inte skäl nog för att låta Svenska Allmännyttiga Lotterier AB fortsätta bedriva Lyckohjulet i en konkurrens med statens egna bolag. Tipstjänst AB var med största sannolikhet den påtryckande aktören till inspektionens notoriska agerande att stoppa verksamheten. Grundarna i SALAB anser att demokratins grundpelare är förbigånga när regelverken (Lotteriförordningen) konsekvent ändras till förmån för statens eget spelbolag. Vidare skall lotteriförordningens regelverk med rättslig prövning i svenska domstolar anses vara gällande och beaktas, fullständigt oberoende vilken part domstolens tolkning gagnar. Vår bestämda fria åsikt i frågan om Lyckohjulet är att vår huvudkonkurrent uppsåtligen avsåg skapa eget tolkningsföreträde eller medverka till grundläggande missvisning i syfte om att påverka domslut för egen vinning.

Artikel i europeisk branschtidning AB Europe November 1996 redogör för den svenska spelmarknaden.

| Guldchansen AB | Published April 2012 | text: Gunnar Trossö |

De första prototyperna av Guldchansen fanns klara under sista kvartalet 1995. Vi var återigen ensamma med ett helt nytt spelkoncept!

Vår lösning var ett vinstkort av kontokortstorlek laddat med äkta guld (18k). Det maximala vinstvärdet enligt lotterilagen var begränsat till 1/300 basbelopp, vilket för tillfället motsvarade 120 kronor. Mängden guld bestämdes genom två olika kort till 0,5 gram respektive 1 gram, motsvarande 60 / 120 kronor enligt tidens guldvärde. Vinsterna med guld var praktiska för spelaren att hantera och uppfyllde lotterilagen absoluta krav om reellt varuvinstvärde.

Guldchansen konstruerades med dubbla kortdispenser som kunde hantera utbetalning av Guldkorten till spelaren. Automaterna laddades med 100 kort av respektive värde röda 120 kronor och blå 60 kronor. Investeringen i reella vinstvärden kom dessvärre att bli något som andra kopierande spelbolag förbisåg. Ett fatalt misstag som gav myndigheterna rättsliga grunder att slutligen kunna förbjuda spelformen!

Till premiärvisningen av Guldchansen, den första versionen, var ett hundratal svenska och internationella gäster bjudna av moderbolaget Svenska Allmännyttiga Lotterier AB. Inbjudan var mycket selektiv och utgjorde främst representanter för svenska bingobranschen samt Lotteriinspektionen och Finansdepartementet. Vår intention var att visa hur idrottsföreningarna fortsättningsvis kunde erhålla alternativa spelintäkter efter ett förestående förbud av de inkomstbringande Lyckohjulen.

SALAB:s premiärbjudning i London informerade berörda parter om nya förutsättningar i den svenska spelmarknaden!

Att bjuda Lotteriinspektionen och dess Generaldirektör Lars Högdahl med tillhörande stab till premiärvisniningen i London var givetvis en balansgång. Vi hade haft kontinuerliga samtal med inspektionen, som både var tillståndsmyndighet och tillsynsmyndighet för allt spelförordnande i Sverige, allt sedan bolagets första etablering av Lyckohjulet 1993. Relationen var viktig och tills dess i god symbios för spelmarknadens utveckling (Nya tider skulle dock komma). Lotterinspektionens synpunkter var avgörande och skulle ge oss bättre insikter för att kunna rusta bättre inför nästa utvecklingsfas. Vi sökte samförstånd för en sund utveckling inom den svenska spelmarknaden. Etableringen med Lyckohjulet var kontroversiellt och den nya varuspelautomaten kunde därför utgöra en god kompromiss för det privata spelet enligt bolagets förmenande. Finansdepartementet representerade intressen för det statliga spelet och dess finanser. Salab insåg vikten av att förankra ett samförstånd med departementet för att kunna verka långsiktigt i den svenska spelmarknaden.

Mottagandet för Guldchansen var enastående och skapade stort intresse även internationellt. Hela den Europeiska spelmarknaden har olika nationell lotterilagstiftning med varierande grad av begränsning. Gemensamt är att samtliga marknader tvingas söka mer eller mindre komplicerade varianter för att kunna skapa legala och lönsamma spelformer. Vinster i form av guld ansågs som brilliant i en tid av hårdare direktiv mot kontanta spelvinster och olika valutor. Varuvinsterna kunde därmed ersätta kontanter och försäljas över gränserna i Europa. Vinsten var även till viss del värdesäkrad i tiden, då guld har ett bestående värde. Tipstjänst AB nuvarande Svenska Spel AB såg med omåttlig förskräckelse hur vi lyckats utveckla ytterliggare en ny spelform.

För positionering i restaurangmarknaden med varuautomater bildade vi dotterbolaget Guldchansen AB

Utvecklingskostnaderna var stora för varuautomaterna och vi insåg att spelen inte skulle generera likvärdiga exeptionella intäkter som Lyckohjulet. Det var nödvändigt att tillverka större volymer. Vi behövde därför en större marknad. Under våren 1996 började vi även etablera oss i svenska restaurangmarknaden med de nya varuspelen. Varuspelen kunde till skillnad från Lyckohjulet även bedrivas på samtliga ställen med utskänkningstillstånd. Restaurangmarknaden var helt öppen och avsevärt större i antal än bingobranschen.

Den totala marknaden var närmare 8000 utskänkningstillstånd. Antalet potentiella spelställen uppskattades rikstäckande sannolikt till att vara mellan 1500 och 2000.

Baserat på 5 Guldchansen per potentiellt spelställe utgjorde marknaden för varuspel närmare 10 000 automater. Det var en betydande marknad! Inget annat spelbolag hade en färdig utvecklad varuspelsautomat för att etablera denna marknad. För att verka selektivt och skapa största effektivitet var vår strategi klar. Vi avsåg att positionera oss snabbt i en denna helt öppna marknad för nya attraktiva varuspel! Det skulle vi göra genom befintliga spelaktörer inom restaurangmarknaden. Den spelform som för tillfället bedrevs på svenska restauranger var i huvudsak ett begränsat kasinospel. Denna typ av spel hade stagnerat på grund av begränsade vinstmöjligheter och genererade relativt dålig avkastning. Det fanns cirka 1200 kasinotillstånd i landet och cirka 250 spelanordnare. För övrigt fanns inga tillgängliga legala spelautomater sedan totalförbudet 1979.

Eftersom de befintliga spelaktörerna redan hade en etablerad kontakt med restaurangerna - vi hade det lönsamma legala spelalternativet - var synergier för ett samarbete given. Via omsättningsbaserad hyra lät vi befintliga speloperatörer förhyra och placera Guldchansen i restaurangerna.

Vår största kund 1997 var Lingonföretagen som vid tillfället hade ett betydande antal kasinotillstånd. Trots Lingonföretagens tidigare tvivelaktiga intrång i bingobranschen med egentillverkade "copy cats" av våra Lyckohjul, inbjöd vi till ett lönsamt och långsiktigt samarbete. Det var givetvis en kalkylerad risk baserat på vår erfarenheten med Lyckohjul i bingobranschen där Lingonföretagen drev den osunda utvecklingen. Vi underströk vikten av den legala utformningen och att parterna skulle verka för sin del i samarbetsavtalet för att upprätthålla detta utan avikelser. Vi skapade en kundanpassad lösning med speciella guldkort tryckta i Lingonföretagets egen logga. Trots ansträngningar och tillmötesgående från SALAB:s sida visade sig Lingonföretagen inte hålla avtal.

Lingonföretagen började kopiera automaten Guldchansen men med en lagrättslig avgörande skillnad – brist av den nödvändiga fullvärdesprincipen

Kostnaden att hålla varje varuautomat med vinster av äkta guld var betydande. Varje maskin laddades med hundratals guldkort. Eftersom Lingonföretagen endast förhyrde Guldchansen från SALAB utan egna investeringskostnader utgjorde ett varulager med massa guld per maskin givetvis en extra kapitalbindningskostnad. Det var dock en nödvändig kostnad för att hålla Lotteriinspektionen i chack! I brist på denna avgörande insikt ansåg Lingonföretagen att investeringen i guld kunde förbigås genom att använda värdelösa vinster till spelaren som sedan inlöses mot kontanter av spelanordnaren.

Guldchansen AB etablerade varuspelsautomater med insikt om brister, till skillnad mot brist på insikt, i lotterilagens direktiv. Det var ett avgörande motsattsförhållande i spelmarknaden!

Den bristande insikten om fullvärdesprincipens betydelse för automaternas legalitet var kollektivt självmord för spelbolagen. Det var nu öppet mål för Lotteriinspektionen att attackera den privata spelmarknaden.

Vi hade tydligt uttryckt till samtliga spelbolag att "Keep it by the book - and keep it safe". Utan dessa uppenbara misstag i spelbranschen hade det inte skapats sprickor i den legitima mur som Guldchansens utformning utgjorde. Den förenklade hanteringen och totala nonchalansen av vinstvärdets betydelse skapade en utveckling inom spelbranschen som gynnade statens egna bolag och slutligen medförde ett totalförbud.

Turerna kring varuautomaterna är många och komplicerade innan det slutliga totalförbudet. Återkommer framöver med varuspelens utveckling och slutliga öde, men först tillbaka till en tidigare och helt avgörande händelse i spelbranschens historia.

Följande beskriver hur Lotteriinspektionen fortsatte med mycket tvivelaktiga metoder för att kunna utverka ett totalförbud för Lyckohjulen. Vi hade redan under 1995 insett att tiden för Lyckohjulet var räknad. Därav den parallella utvecklingen och introduktionen av varuspelsautomaten Guldchansen.

Kommer nu redogöra för det helt avgörande för spelmarknadens negativa utveckling av Lyckohjul som tog avstamp under ett årsmöte i S.V.A.R - Sveriges Automatägares Riksförbund den 30 maj 1996. Flertalet av spelbranschens anslutna speloperatörer var samlade på Sheraton hotell i Stockholm.

På dagens agenda fanns två betydande spörsmål.

Det första var att inom riksförbundet klargöra förutsättningarna för att legalt etablera verksamhet med Lyckohjulet. Anledningen var främst för att den övriga spelbranschen ansåg att SALAB fullständigt ensam dominerade marknaden med Lyckohjulet.

Det andra spörsmålet var Guldchansen AB som skulle presentera möjligheterna för branschens speloperatörer att bedriva spel med varuautomaten Guldchansen.

Till saken hör att SALAB hade ingen skyldighet att öppna eller vägleda andra spelbolag till att konkurrera med Lyckohjulet. Det var bolagets egen utvecklade spelform och konstruktion!

Vårt dilemma var dock att Lars Björkdahl min partner i SALAB även var styrelseordförande i S.V.A.R, spelbranchens riksförbund!

Hans huvudsakliga uppgift inom S.V.A.R var givetvis att verka för spelbranschens bästa. De andra spelbolagen ansåg att det förelåg en jävsituation då vårt bolag SALAB åtnjöt större tillgång till information genom Lars Björkdahls gynnsamma position i branschorganisationen. Man menade att som styrelseordförande fick han tillgång till nära kontakter inom både svenska myndigheter och internationella speltillverkare och internationella branschorganisationer.

Den Svenska branschorganisationen S.V.A.R var medlem i Europeiska federationen EUROMAT med målsättning om att harmonisera lagstiftningen på EU nivå. SALAB:s samverkan med internationella kollegor avsåg främst alternativ spelautomatsutveckling. Spanska operativa Grupo Cirsa var även kvalificerad tillverkare av spelautomater.

Vi klargjorde att vår dominanta marknadsledande ställning i Sverige enbart vilade på vårt mycket nära och förtroendefulla samarbeta med bingobranschen där alla våra Lyckohjul var etablerade.

Situationen var givetvis gynnsam för bolaget som expanderat till Sveriges största spelaktör med Lyckohjulet. Det var uteslutande resultatet från att SALAB efterlevde intentionerna utifrån Statens Offentliga Utredningar SOU 1992:130 att etablera lotteriverksamhet till förmån för föreningslivet.

SALAB, moderbolaget till Guldchansen AB, hade tusentals idrottsföreningar i Sverige som backade upp verksamheten. Lyckohjulet bidrog som tidigare nämnts med över 100 miljoner kronor årligen till föreningslivet. Bolagets dominanta positionering var inte gratis!

För att ordna bot och skapa ordning i leden bland alla spelanordnare i riksförbundet, samt utreda frågorna kring våra egna spelbolag SALAB och Guldchansen AB var dagens riksmöte av största vikt. Som sakkunnig i ärendet var Lotteriinspektionens chefsjurist Lars Lundholm inbjuden för att korrekt klargöra förutsättningarna inom den svenska Lotteriförordningen. Vår intention var att Lotteriinspektionen skulle ta vara möjligheten och leda in branschens aktörer till att operera med det mildare automatspelet Guldchansen istället för att gapa efter våra Lyckohjul, i en nästan explosiv spelmarknad! Det visade sig vara ett fatalt misstag.

Nästan hela den svenska spelbranschen var representerad i en fullsatt konferenslokal på Sheraton hotell i Stockholm med mycket förväntansfulla spelanordnare.

Chefsjuristen Lars Lundholm hade helt klart egna planer för dagens riksmöte. Han såg nu chansen att missleda en hel spelbransch som skrek efter Lyckohjul. Hans diaboliska uppsåt är enligt vår mening inte att betvivla. Han uttalade i egenskap som främsta lagföreträdare för myndigheten, helt klart och fast att hans tolkning av Länsrättens dom från den 24 november 1995 i stort sett medgav fri placering och utformning av Lyckohjul. Vi inom SALAB delade inte den tolkningen. Hans uttalande var mer än anmärkningsvärt!

Företeelsen Lyckohjul skulle komma att bli Lotteriinspektionens största mardröm (!)

Politiska röster höjdes om att detta intrång måste beivras och skyndsamt begränsas genom ny lagstiftning, eller mycket tydliga föreskrifter. Ett förbud om inlösen av varuvinster var nära förestående.

Företrädarna för en skärpning av lotterilagen åberopade spelautomater i marknaden som utbetalade så kallade polletter och liknande. Kunskap om marknadens olika spelformer och legalitet var skrämmande frånvarande hos den folkvalda församlingen, våra beslutande riksdagsmän. Guldchansens fullvärdesprincip med äkta guld (18k) som var helt legal beaktades inte från oppositionen, utan likställdes i den generella bedömningen med marknadens övriga varuspelsautomater. Vår legala Vegas Vic tolkades därmed som otillbörlig tillämpning av lotterilagen. Sakkunnig inom området och ansvarig för en rättvis framställan av spelmarknaden var Lotteriinspektionen. En myndighet som med alla medel uppenbart avsåg att förinta den privata spelmarknaden. En rättvis och saklig framställan var långt ifrån sannolik att förvänta. Situationen var synnerligen bekant för bolaget sedan det tidigare förbudet mot Lyckohjulen.

För att inte vara objekt för denna misstolkning beslöt Guldchansen AB om att återkalla samtliga nya varuspelsautomater Vegas Vic i restaurangmarknaden. Beslutet var på direkt inrådan från Swebico, Svenska Bingoarrangörers branschförbund. Eftersom Guldchansen AB var helägt dotterbolag till Svenska Allmännyttiga Lotterier AB som bedrev betydande verksamhet inom bingon var beslutet strategiskt avgörande.

Samtliga automater som återkallades skickades som tidigare vidare för destruktion enligt EU:s miljödirektiv. Bolaget kunde inte exportera automaterna utomlands på grund av uppenbar risk för framtida okontrollerad återimport från svenska konkurrerande spelbolag.

Bolagets avbön från varuspel i den kommersiella restaurangmarknaden kostade omfattande ekonomiska förluster, men skulle förhoppningsvis generera en starkare och långsiktig positionering inom bingon. Bolaget öppnade därmed restaurangmarknaden fri för introduktionen av det statliga spelet med VLT värdeautomaten Jack Vegas. Svenska Spel AB uppmärksammade vårt beslut positivt och ingick ett tyst avtal om "eld upphör". Genom bolagets återkallande hoppades vi därmed att få vara fredade inom bingomarknaden. Tillsvidare stod vårt hopp till den nya populära varuautomaten Vegas Vic inom bingon.

Med den skenande utbredningen av illegala varuspel kan spelmarknaden i det närmaste liknas med ”vilda västern”. Inledningens varuautomater som ackumulerade vinstbeloppen och utbetalde vinster utan reellt vinstvärde eskalerade slutligen till renodlade ”enarmade banditer” med rasslande jackpots med hundratals polletter. Polletter med inlösensvärden allt från tio till hundratals kronor.

Tillämpningen med poletter leder jämförelsen oavkortat till slutet av 1960-talet, men med avsevärt större vinstbelopp. Spelare vinner en jackpot med polletter som denne fyller i en hink för att sedan växla i baren till flera tusen kronor. Trots min personliga liberala inställning till en friare etablering av privata aktörer i spelmarknaden, var utvecklingen extremt motverkande. Det fanns inledningsvis ett regelverk, om än begränsat jämfört med spelformen statliga AB Tipstjänst tilldelats att bedriva, men den totalt okontrollerade och skrupelfria utveckling som varuautomaterna utvecklade var sista spiken i kistan. Spelmarknadens öde var till stor del självförvållad av spelbolagens egen insiktslöshet, tyvärr!

I slutet av varuspelens epok fanns varuspelautomater med jackpotvinster på trettiotusen kronor.

Spelautomater med den aggressiva karaktären var inte gynnsamma för en långsiktig etablering - utan underdrift! Lotterilagen föreskrev 1/300 basbelopp motsvarande 120 kronor som högsta legala vinstvärde. Att flertalet spelbolag genomgående anordnade spelets bedrivande utan minsta reella vinstvärde med uteslutande inväxling mot kontanter skapade inte oväntade reaktioner från lagstiftaren.

Parallellt bedrevs även sedan många år tillbaka illegalt spel om pengar på så kallde pokermaskiner. Dessa penningspel anordnades på olika typer av videospel. Dessa videospel anordnades i många fall förtäckta som legala förströelseautomater med tillhörande speltillstånd enligt lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel. Spelautomater enbart för ren förströelse utan annan vinst än i form av frispel. Traditionella spel som flipperspel, bilbanor eller dylika videospel.

Pokermaskinerna var mycket svåra att koppla till illegalt spel för myndigheterna eftersom anordnaren enbart hänvisade till dess funktion som förströelseautomat. För att påvisa spel om pengar på videospelen måste en direkt utbetalning till spelaren bevisas. Spel på pokermaskiner påverkade inte SALAB:s etablering med Guldchansen på annat sätt än näring för Lotteriinspektionen att påskynda en lotterilagöversyn. Spelformerna sorterade under olika lagrum.

Lotteriinspektionen kände uppenbart stor vanmakt för den totala utvecklingen inom spelmarknaden och åberopade starkare verktyg för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Som så många gånger tidigare begärdes ändringar i lotterilagen.

Lotterlagsutredningen lägger i ett delbetänkande fram förslag för att förhindra att varuspelautomater och så kallade förströelseautomater (pokermaskinerna) används för spel om pengar. Samtidigt föreslås att högsta vinstbeloppet för värdeautomaterna sänks från 1100 kronor till 500 kronor och att hela vinsten skall kunna växlas mot kontanter. Tidigare fick högst 100 kronor av värdebeviset växlas mot kontanter. Ändringen stärkte den statliga värdeautomaten!

Lotterilagsutredningen hade i uppdrag att göra en översyn av lotterilagen. Detta förslag var endast ett delbetänkande. Ett slutbetänkande skulle avges i mars 1999.

Enligt koncessionen medgavs inte den statliga VLT automaten Jack Vegas etableras inom bingobranschen. Det tog ytterliggare ett år, sedan hade Svenska Spel AB utformat en ny VLT värdeautomat med namnet Miss Vegas för att etablera inom bingobranschen. Ingenting var fredat! Vår sista marknad var återigen attackerad. Denna gång av det statliga spelet. Förutom att Svenska Spel AB avsåg att dominera restaurangmarknaden, skulle dom likväl även åt den mycket lönsamma bingomarknaden. Samtidigt som Svenska Spel AB försökte etablera den nya värdeautomaten Miss Vegas i bingomarknaden kom förbudet passande mot varuautomaterna!

Vi stred utan större förluster mot statliga Miss Vegas i bingomarknaden tills dess Finansdepartementet den 23 juni 1999 tillsatte den sista av Statens Offentliga Utredningar, SOU 2000:9. Nu skapades ett totalförbud mot allt annat spel än det statligt förordnade. Monopolet var ett faktum från den sista december år 2000.

Apparaten ser ut som en vanlig spelautomat med den skillnaden att spelet inte sker automatiskt.

Spelaren startar hjulen genom att trycka på en startknapp. Hjulen snurrar utan att stanna. Spelet sker inte med automatik utan vilar helt på spelarens eget agerande.

Spelaren måste genom själv stoppa hjulen. För att kunna vinna skall spelaren försöka stoppa hjulen med en kombination enligt symbolerna i vinstplanen på mittlinjen. 

Om spelaren inte stoppade hjulen fortsatte dessa snurra till spelet avbröts efter cirka tre minuter varav insatsen betalades tillbaka. Spelet krävde en aktiv handling från spelaren efter start för att genomföras och generera eventuell vinst.

Konstruktionen är således inte ett automatspel!

Spelet bygger på skicklighet men även på slumpen och är per definition varken eller, helt enligt definitionerna i lotterilagen.

För att kunna styra apparatens behållning och utbetalning till cirka 85% varierade programvaran symbolhjulens hastighet efter behov. När apparaten var generös snurrade hjulen sakta och tvärtom. När en skicklig spelare erhöll ökade vinster kunde det därför påverka apparatens uppträdande till att öka hastigheten på symbolhjulen. Att försöka manipulera maskinen med växelvis spelskicklighet var en av många spelmetoder från avancerade spelare.

Att anordna spel med skicklighetsmoment är mycket komplicerat eftersom alla människor är olika. Samma problem finns på traditionella tivoli och marknadsnöjen med pilkastning, bollar i hink eller dylikt. För att kunna ge den normala spelaren en chans att vinna måste svårigheten vara överkomlig. Med ett svårighetsmoment bortom all möjlighet skulle ingen chansa och försöka. Problemet är att det alltid finns ett fåtal exceptionella spelare som kan utnyttja ett skicklighetsspel. Det var också det som vi fick erfara under spelens testperiod. Det fanns vissa spelare som kunde läsa hjulens position även i högsta hastighet. Apparaten kunde därför inte begränsa utbetalning genom ökad fart på symbolhjulen. De exceptionella spelarna hittade våra spel och kom snabbt fram till hur de kunde tömma en maskin som en öppen bankomat!

Vi analyserade alla spelares beteende och lokaliserade två exceptionellt begåvade spelare som kunde tömma våra maskiner!

Vi erbjöd den mest begåvade spelaren ersättning mot att spela på vår utvecklingsavdelning, eller omedelbar avstängning från fortsatt spel! Den köpta erfarenheten genom hans fem till åtta timmars oavbrutet spelande per dag i en veckas tid med kontinuerliga justeringar i programvaran gav verksamma effektiva resultat!

Den nya versionen M&T var mycket avancerad med programvara som analyserade spelarens spelkaraktär. Hjulen ändrade hastighet som tidigare men nu även med olika hastighet på respektive symbolhjul. Genom att symbolhjulen snurrade helt osynkroniserat och ibland i motsatt riktning var spelen säkrade tills vidare.

Vår deadline för produktionen var passerad. Vår legala etablering i spelmarknaden styrdes av det faktiska antal T&M maskiner som bolaget placerat i bingon innan utgången av år 2000. Vår produktionstid av M&T för antagna volymer var beräknad till tolv veckor och vi var redan inne i november månad 2000. Tiden var tight!

Eftersom lagstiftarna inte var klara med det slutliga innehållet i den nya lotterilagen var det viktigt att vår nya strategi inte lämnade bolaget. Om information beträffande vår tilltänkta spelform med T&M kom lagstiftarna till kännedom kunde ett enda penndrag i lagtexten bli helt avgörande. Den nya spelformen måste hållas hemlig under utvecklingen men samtidigt etableras i bingon innan utgången av år 2000 för att erhålla full legalitet. Ett problem var att genomföra adekvata tester och utvärderingar i verklig bingomiljö under utvecklingsarbetet utan att röja vår strategi.

På grund av vår låga profil och fullständiga tystnad inför förbudet 31 december 2000 gick det rykten i branschen om att SALAB utvecklade nya spelkoncept, visserligen korrekt, men dock obekräftade från vår sida. Metoderna från andra spelbolag var många och utstuderade för att utverka uppenbara försök till industrispionage mot bolagets verksamhet.

2001 omsatte Svenska Spel AB flera miljarder kronor på värdeautomater. En betydande morot för att driva kampen om det statliga monopolet mot den privata spelmarknaden.

Lyckohjulet var förbjudet! Guldchansen & Vegas Vic var förbjudet! Marknad & Tivolinöje var förbjudet!

Utvecklingen gav anledning att skönja en horisont för den privata spelverksamheten.

SALAB överlägger problematiken i den svenska spelmarknaden med bolagets partner JPM. Under november månad 1999 erhåller SALAB att operera med ett helt nytt färdigt spelkoncept. En spelautomat utvecklad av JPM baserad på ett populärt tv-format i England. Spelkonceptet var tänkt att utgöra ett legalt mildare alternativ vid ett eventuellt förestående totalförbud mot SALAB:s övriga utmanande spelautomater.

Spelautomaten var ett rent skicklighetspel med frågesport känt från det välkända tv programmet
"Who wants to be a MILLIONAIRE"

TV-formatet var populärt i UK och borde kunna anpassas till den svenska marknaden.

SALAB avsåg att nationalisera frågesportkonceptet i automaten för den svenska marknaden. Vi skulle ersätta den kända Brittiske programledaren som var i den engelska spelautomaten till ett motsvarande svenskt populärt nyhetsankare!

Det innebar ett omfattande arbete att digitalisera och anpassa alla frågor till svenska marknaden.

Att producera alla ingående videoklipp med ny programledare och nationalisera tusentals frågor! Konceptet skulle sannolikt utgöra ett fullständigt säkert kort ur ett legalt perspektiv? SALAB övervägde möjligheterna.

Affärsplanen baserades på en etablering med 500 till 1000 enheter i Sverige som länkas i ett gemensamt nätverk. Mängden automater skulle kunna finansiera attraktiva vinster för spelarna. Enligt erfarenhet från multilänkade spelautomater där intäkter från fler automater finansierar Mega jackpots i en automat. I vinstplanen ingick även, genom samarbete med resebolag och hotellkedjor, alternativa exklusiva paketvinster.

Vi ansåg dock att spelens attraktionskraft och därmed spelintäkterna vara för osäkra för att investera konceptet i den svenska marknaden.

I England samverkade automaten framgångsrikt med den pågående programserien som visade dagsintäkter med över 100 BP (ca 1200 SEK) per spelenhet, motsvarande 350 ooo per maskin och år. 

Bolaget analyserade nogsamt förutsättningarna. Baserat på tidsplanen och relativt stora investeringar för att etablera "Who wants to be a MILLIONAIRE" fullt ut i Sverige valde bolaget att avstå. För SALAB var den kommersiella jämförelsen med våra tidigare spel som att förlora spritmonopolet och erbjudas etablera saftkalas.

Senare kom det populära tv-formatet ut i svenska TV4. Det kan nämnas att TV4 polisanmäldes av Lotteriinspektionen för att tv-formatet stred mot lotterilagen! Det var ett för stort slumpmoment i programmet enligt tf generaldirektör Leif Löwinder!

SALAB:s verksamhet har utgjort föremål för ensidigt myndighetsutövande från Lotteriinspektionen under närmare tio år, med lagliga spelformer anordnade till förmån för föreningslivet. Som spelbolag är det en del av vardagen och skapar inte någon större allmän sensation. Sannolikt hade Lotteriinspektionen likt så många gånger tidigare även polisanmält SALAB vid etablering av dom tilltänkta automaterna "Vem vill bli miljonär".

När Tv4 angrips av Lotteriinspektionen och tvingas upphöra med sändningarna av ett uttalat underhållningsprogram innehållande frågesport, finns det dock anledning att reagera!

Pressklipp från skandalen man knappt tror är sann, Aftonbladet År 2000 den 19 februari | 21 februari | 22 februari |


Bolaget utvecklade ett sista försök till spelkoncept för bingomarknaden. Denna gång anpassat till Lotterlagstiftningens gällande lagrum för automatbingospel. Denna företeelse var ingen nyhet. Automatbingo hade funnits länge. SALAB:s utmaning var att återigen skapa en variant som till det yttre efterliknade en spelautomat. Spelkonceptet baserades på att flera automater länkades samman, minst två enligt lagen, och att "bingospelet" bedrevs simultant på båda automaterna i samma pågående spel. Tanken var att anordnandet skulle likställas fullt ut med automatbingospel, enligt lotterilagens definition.

SALAB:s utvecklingsavdelning tillsammans med programvaruutvecklarna hos JPM i Birmingham, UK slet intensivt under två månader innan den första konceptionella prototypen var klar. Från ritbordet i Birmingham direkt till produktionsanläggningen i Cardiff, Wales där ytterliggare fyra veckors prioriterad assemblering resulterade i en spännande provserie automater för den svenska bingomarknaden. SALAB hade återigen skapat en alternativ spelautomat från idé till spelklara automater inom 3 månader.

Trots den intensiva och effektiva utvecklingen var tiden ikapp oss. Konkurrensen från dom statliga värdeautomaterna Miss Vegas (anpassade Jack Vegas) med kontantvinster placerade i bingomarknaden var alldeles för stor. SALAB:S Automatbingo återkallades till utrymme för det statliga spelet även inom bingon.


Den växande trenden inom nätspel på Internet hade expanderat kraftigt. Den geografiska positioneringen med spelautomater inom den legala arenan var snart förbi.

Den internationella branschtidningen AB EUROPE satt fingret på en ny frågeställning i september 2000.



Det kom erbjudanden från en större marknad i USA.

Slutligen vill jag tacka och tillskriva min partner Lars Björkdahl en stor del av koncernens framgångar genom hans envishet och flitiga kreativitet för att etablera nya spelformer i en hårt reglerad spelmarknad. Genom hans ständiga sökande efter vita fläckar bland Lotterilagens alla paragrafer och direktiv skapade han inte bara en ledande framgång för SALAB med dotterbolag utan banade även väg för en hel svensk spelmarknad!